Fem starka skäl att lösa journalproblemet en gång för alla

Det är fullständigt vansinnigt att det inte finns enhetliga patientjournaler som är tillgängliga för alla vårdorganisationer i Sverige. Sådana skulle lösa väldigt många problem inom sjukvården, genom förbättrad datadelning, kommunikation och samordning. Här ger Johan Nordström, Nordenchef på InterSystems, fem exempel på stora problem som dagens hantering av patientjournaler medför.

Patientjournaler. Bara att höra eller läsa ordet gör att en känsla av trötthet sprider sig i kroppen. Patientjournaler har varit ett problemområde inom svensk sjukvård i minst 30 år, troligtvis ännu längre. Man kan fråga sig varför det inte blivit löst. Det handlar trots allt ”bara” om IT-system, databaser och lösningar för kommunikation. Eller?

Nja. Journaldebaclet handlar nog mer om bristande politisk styrning, otidsenlig decentraliserad organisation och attityder som främjar gamla vanor. Frågan är vad som krävs för att övervinna de här hindren mot moderna lösningar för samordnad journalhantering i svensk sjukvård.

Här är fem väldigt konkreta, och stora, problem med dagens patientjournaler som skulle gå att lösa med modern teknik. De borde vara motivation nog för att lösa journalproblemet en gång för alla.

1. Felaktig medicinering

Ett vanligt exempel på problem med datadelning inom sjukvården gäller äldre personer som skrivs ut från sjukhus. Under sjukhusvistelser händer det ofta att ordineringen av läkemedel ändras. Tyvärr händer också ofta att kommunerna som ansvarar för äldrevård i hemmen inte informeras om det. Det leder till sämre hälsa och vid vissa dokumenterade tillfällen har det lett till dödsfall.

Faktum är att det även finns gott om problem inom regionerna, ibland till och med mellan olika avdelningar på ett sjukhus. Enhetliga patientjournaler som är tillgängliga för regionernas vårdinrättningar, kommunerna och privata vårdföretag skulle lösa det här problemet.

2. Dåliga diagnoser

Eftersom läkare och annan personal ofta inte har tillgång till patientjournaler med information om patienters sjukdomshistoria och andra viktiga uppgifter finns det stor risk för att dåliga, och ibland felaktiga, diagnoser ställs. Det gäller så grundläggande saker som vilka mediciner patienter tar och varför.

Det är nödvändigt att identifiera luckor i kunskap mellan patienten och läkare. För att kunna göra det måste man veta vilken kunskap som faktiskt finns. Ett konkret exempel på vad det skulle ge är att en röntgenundersökning av en patients lungor har avslöjat en abnormitet som borde utredas av en annan läkare. Men om läkaren i det första skedet inte har den informationen är det lätt hänt att missa behovet av ytterligare undersökningar.

3. Undermålig vård

En variant av föregående punkt är att vården efter att en diagnos har ställts brister, eftersom hälsodata och journaler inte är tillgängliga för alla. Det kan bero på att en patient inte vill att sådan information ska delas. Men med bättre tekniklösningar och mer djupgående samtal med patienter finns det möjligheter att minska konsekvenserna av de här problemen.

4. Ökade kostnader

Ju fler interaktioner, som alla medför kostnader, som krävs mellan personal för att överföra information, desto dyrare blir sjukvården. I en tid då pappersjournaler sticks in under britsen i en ambulans när en patient flyttas blir det många onödiga kostnader som skulle kunna undvikas med moderna tekniklösningar.

5. Sämre forskning

Ju mer data som görs tillgänglig för forskning på ett integritetssäkert sätt, desto bättre blir förutsättningarna för att utveckla nya vårdmetoder och läkemedel. Ju mer enhetlig hanteringen av patientjournaler är i Sverige, desto enklare och billigare blir det att skapa lösningar för integritetssäker datadelning.

Vi måste börja diskutera hur lösningarna för datadelning och patientjournaler inom sjukvården ska utformas. Problemen som beskrivs ovan borde vara skäl nog att sätta i gång de diskussionerna.

/ Johan Nordström, regionchef, Skandinavien, InterSystems