Lös vårdens attitydproblem först – sedan dataproblemet

Det finns tekniklösningar tillgängliga för att lösa sjukvårdens samordningsproblem, genom effektiv datadelning. Men de kan inte användas inom de existerande verksamheter som sköter sjukvården. Gamla vanor styr hur vårdinrättningar är organiserade, vilket i värsta fall kan leda till vanvård och dödsfall. Det skriver Johan Nordström, Skandinavienchef på InterSystems.

I offentlig verksamhet sköts primärvård och äldrevård av helt olika organisationer, regioner och kommuner, vilket till stor del förklarar de samordningsproblem som finns. Men ett av de tydligaste bevisen på att sjukvårdens problem med samordning och datahantering inte främst handlar om organisation, eller teknik, finansiering och politiska beslut, har jag sett i den privata sfären.

Privata vårdföretag som ägnar sig åt både primärvård och äldrevård slipper den nämnda organisatoriska uppdelningen. Det borde ge dem chansen att verkligen effektivisera sina verksamheter, med sömlös samordning mellan primärvård och äldrevård. Eller hur?

Gamla vanor styr

Döm av min förvåning när jag ser exakt samma samordningsproblem i privata vårdföretag, som ägnar sig åt både primärvård och äldrevård, precis som mellan skilda offentliga organisationer. Det visar att problemen beror på att gamla vanor etsat sig fast i de medarbetare som med all säkerhet inlett sina yrkesbanor inom den offentliga vården. Man gör som man alltid gjort, oberoende av var man jobbar. 

Man kan snabbt konstatera att den kanske enskilt största faktorn bakom samordningsproblemen inom sjukvården är att olika verksamheter inom den inte kan dela på data. De kan inte dra nytta av de moderna tekniklösningar som faktiskt finns tillgängliga.

Men det räcker inte med att bara köpa in tekniklösningar som möjliggör effektiv samordning, även om det krävs för att lyckas. De som jobbar med verksamhetsutveckling och fattar beslut inom sjukvården måste förstå, vilja och tänka på att underlätta datadelning.

Det går att argumentera att de här problemen grundar sig i den svenska, decentraliserade förvaltningsmodellen, men jag lämnar den diskussionen för tillfället. Jag skulle vara nöjd med ett äkta fokus på samordning (både av data och av andra aspekter) inom sjukvårdens befintliga verksamheter.

Liv och död

Det är inte bara gnäll. Jag blir genuint bestört av de konsekvenser som bristen på samordning och datadelning faktiskt innebär. Som Sveriges Radio och andra har rapporterat om på senare tid är det belagt att en person dog i Skåne eftersom information om läkemedel inte delades mellan regionens sjukvård och kommunen där personen bodde i. 

Det här exemplet är det allra värsta, men det finns en uppsjö andra fall som visserligen inte lett till dödsfall, men till undermålig vård och försämrad hälsa för äldre. En så till synes enkel uppgift som att informera en äldres anhöriga om att personen flyttas till hemmet, och att beställa matleveranser till hemmet, missas ibland.

Varför händer det här? För att kommunens personal som är ansvariga för vården i hemmet inte har informerats. Varför inte? För att regionen och kommunen inte har gemensamma IT-system och databaser, och för att de lösningar som finns inte kan eller får kommunicera med varandra. Det finns så klart fler skäl, som hög arbetsbelastning, men med adekvata tekniklösningar skulle det blir oerhört mycket enklare att lösa sjukvårdens samordningsproblem.

/ Johan Nordström, regionchef, Skandinavien, InterSystems